Jag längtar tillbaka då jag hittar bilder från England, människorna, språket, kanske int maten men allt annat. London är en väldigt turist invaderad stad som gör den så mycket mer intressant! Alla turister lägger på sig det allra snyggaste de har för att följa med mode standarden som de lokala London borna har lagt och ingen har nån tid att stanna. Det är bara en massa snygga modemedvetna människor som har bråttom och flyger förbi. Och jag älskar de!
Mina fina vänner Mikaela och Mattis skall gifta sig och jag hade den fina äran att fota dem då de förlovade sig. Det var en så otroligt rolig foto session och jag ser fram emot många flera såna! Stort grattis till dessa fina människor! Jag önskar er en evighet av glädje och kärlek.
På påsken då jag var i Jakobstad och hälsa på min mormor tog jag mina favorit pojkar ut på en liten ''location scouting'' utflykt. Det är säkert en av de bästa saker med att ha bil. Då det är för kallt föratt ta sig runt längre vägar så kan man hoppa i bilen och bara köra runt och titta. Denna gång tog jag med kameran för att inte bara är dessa killar super roliga och älskbara men dom är väldigt fotogeniska så då tar man varje chans man får att fånga dem på bild.
Våren kom och hälsade på och dagarna blir bara varmare och varmare. Idag fick jag ta på mej mina vårskor och min nya matchande ryggsäck för att ta en kaffe med mina favorit tjejer i centralparken på det mysigaste kaféet som finns! Det finns nåt otroligt speciellt med att få sitta och ta emot all D-vitamin solen har att ge, dricka kaffe och bara prata med goda vänner. Detta är en tradition vi kallar ''pitsku chill'' som ibland händer annanstans än i just ''pitsku'' var två av oss bor. Jag hoppas på att denna vardagslyxiga tradition aldrig tar slut. Ibland är det de mest kravlösa saker som gör oss så mycket lyckligare och jag tror att alla behöver dessa små saker som piffar upp vardagen så otroligt mycket. Här kommer ett par bilder från kaféet och promenaden efter.
Kvinnor. Så otroligt vackra kvinnor, så starka individer, så fina mödrar, så otroligt intelligenta väninnor. Så underskattade och nedvärderade. Kvinnodagen skapar ofta väldigt olika känslor för mej, jag känner sån glädje i att få ha en dag för att fira en så fin skapelse som kvinnan men också en så stor sorg att den otroliga skapelsen måste ha en egen dag, inte bara för att fira att kvinnor är så otroliga utan för att så många blir utsatta för så mycket orättvisa än idag. Annan lön, andra regler och andra värden. I så många länder är kvinnan nedtryckt och utsatt för en sån våld som ingen vill se sej själv i. Det att människor kommenterar att vi har det bra här i Finland har så otroligt rätt, jag, en kvinna i Helsingfors har det otroligt bra. Men att jag, en kvinna i Helsingfors, på kvinnodagen får höra att tjejer måste gömma sig bakom smink, kläder, filter för att bli behandlad bra och vara säker i sig själv nog för att ta sej till skolan, hur är det okej? Att jag, en kvinna i Finland, på kvinnodagen får höra att en kvinna väljer bort sin vän för att sitta hemma med sin man för att hon känner att mannen kommer att lämna henne om hon inte upprätthåller en konstant närvaro till mannen, hur är det jämlikt? Varför måste de kvinnor som bor i detta fria utvecklade land känna såhär? Varför har vi kvinnor en sån syn på andra kvinnor att de är mindre värda att lägga sin uppmärksamhet och tacksamhet på? Varför är det okej att glömma dem då jag vill imponera på en kille, för att de kommer att vara kvar där då jag är klar? Jag vill jobba emot det här, jag vill jobba emot en värld, ett land, en vänskap där vi inte uppskattar varandra, där vi inte vågar vara feminister, där vi jämt väljer bort kvinnan, där vi jämt väljer bort oss själva. Tack mamma, för att du berättat åt mej att jag ska ha alla möjligheter. Jag är så tacksam att ha fått komma på att mina tjej kompisar inte är värda att glömmas bort för att jag skall imponera på nån kille.
Varför måste det finnas en kvinnodag? Jag önskar att den inte behövdes. Men tack gode Gud att den finns eftersom den behövs.
2016 var ett år då jag gjorde mycket jag absolut inte trott att jag skulle göra och det känns som att jag börjat växa på riktigt nu. Jag gick med i en lärjungaskola som pågår i ett år, jag var på en spontan kryssning, jag har varit på mer äventyr än nånsin i hela mitt liv. Även om dessa saker verkar normala och små för de flesta så måste ni förstå hur liten min lilla bekväma bubbla är. Jag åkte segelbåt. Min familj från mammas sida har varit väldigt aktiva i segling, till och med på tävlings nivå men jag har åkt en liten optimist jolle på villan ibland. Men just förra sommaren fick jag försöka! Jag önskar att jag var modigare så att jag skulle ha lärt mej lite mer, med det kommer flera somrar och segelbåten finns säkert ännu kvar då! Vad som komma skall vet jag inte, det får jag se sen men jag hoppas på att det är mera äventyr utanför min bubbla, mera segling, mera nytt helt enkelt!
Min bror Jean Claude är ett av mina favorit motiv att fota, han är nära till hands och väldigt lätt att jobba med. Det är dock ingen socialt utmanande situation där jag kan öva på hur jag skall kommunicera med modellen för han gör vad jag säger och förstår precis vad jag menar på alla språk. Men istället får jag öva på lite teknik och testa på att töja på mina egna gränser och murar jag lagt runt mej.
